”Det finns risk för att man offerförklarar flickor med invandrarbakgrund genom att se det som att de lever i en ”antingen – eller – situation” där de ska välja mellan antingen familjens eller samhällets krav och förväntningar. de los Reyos menar att flickor snarare lever med ”den dagliga utmaningen att vara både och. Att t ex både bejaka sin religion och att vägra vara våldsoffer. Genom att kämpa för rätten att vara både kurd och svensk, både muslim och feminist eller både internationalist och lokalt förankrad försvarar dessa kvinnor rätten att skapa och bejaka en egen identitet.”

Texten är hämtad ur boken ”När man krockar”. Paulina de los Reyos är en av de forskare som introducerade begreppet intersektionalitet i Sverige. Intersektionalitet ökar förståelsen för hur olika maktstrukturer samverkar och förstärker varandra, som till exempel kön, klass, sexuell läggning och etnicitet.
Sammankallande i Vänsterpartiets framtidskommission, Ida Gabrielsson, skriver i Flamman den 24 februari att vänsterpartiet också ska göra politik och det är väl bra. I övrigt handlar artikeln framförallt om hur vi ska förpacka vårt budskap. Förpackningen läggs det mycket tid och resurser på. Jag efterlyser istället diskussion om grunderna i budskapet. Istället för att omformulera sitt budskap behöver Vänsterpartiet kritiskt granska grunderna i den egna politiken.
Arbetarrörelsens politik grundlades i 1800-talets klassamhälle. Detta århundrade kännetecknades av industrialismen och kapitalismens orättvisor. En omfördelning av makt och resurser och ökat kollektivt ägande har varit och bör även i framtiden vara en självklar del av vänsterns politik.

Människor föds in i olika maktpositioner. Mer jämlika ekonomiska villkor och demokratisering av makten är en viktig grund i politiken. Ett modernt vänsterparti bör också göra upp med dikotymiseringen i onda och goda, i vi och dom. Här har politiken gått åt fel håll. Vänsterpartiet har förstärkt uppdelningen utifrån kön. Den 23 april 2010 antogs en ny feministisk plattform för Vänsterpartiet. Plattformen är skriven på ett kategoriskt sätt, där kategorin män ställs mot kategorin kvinnor.
På samma sätt försvinner ofta komplexiteten i att vara vit eller färgad, ateist eller troende, sjuk eller frisk, gammal eller ung i vänsterns politik. Några kategorier framställs ofta enbart som offer, vilket kan vara ett skäl till att vänstern inte nådde ända fram i vår kritik av sjukförsäkringssystemet och dess absurda konsekvenser.
Vänsterpartiet har lyckats föra fram vår kritik av kapitalets vinstintressen inom vård, skola och omsorg, men bör analysera varför dagens valfrihetssystem får stort stöd i samhället. Jag tror inte att någon vill ha tillbaka de delar av gårdagens samhälle, där brukaren var i ett underläge gentemot skolan, vården och omsorgen. Vänstern bör därför visa på nya sätt att organisera offentligt driven verksamhet, som alternativ till dagens valfrihetssystem. Om inte brukares kritik av verksamheter tas till vara på ett konstruktivt sätt, måste den enskilde brukaren ges makt att förändra sin situation.

Komplexiteten i att vara människa går förlorad i vänsterns politik. Ingen människa är i alla sammanhang enbart ond eller enbart god, enbart offer eller enbart förövare. En människa som är offer i ett sammanhang kan vara förövare i ett annat. Intersektionalitet bör därför utgöra en ny politisk grund för vänstern. Ett modernt parti bör också ha ett nära samarbete med aktuell forskning, istället för att bygga sina analyser på gårdagens feministiska forskning.